coffincutie

Har ju nästan glömt att jag har en blogg. Fast jag skrev ju i fredags, så.. inte glömt.

Känner mig redan väldigt hemma i nya lägenheten, oerhört hemma faktiskt. Riktigt konstigt det där med att det går så snabbt för mig att vänja mig vid ett nytt ställe. Johan har inte vant sig, han säger 'kan knappt fatta att vi är av med den gamla lägenheten!' jag släppte den nog redan andra eller tredje dagen här. Sen har jag inte tänkt på den alls. Måste stanna upp ibland och påminna mig själv om att det här är nytt och att jag ska vara tacksam för hur fint det är. Hålla goda vanor.

Ångestnivåerna går ju ner ganska mycket när jag har annat att tänka på (flytt till exempel) nu har det börjat komma tillbaka. Har lärt mig att jag inte kan flytta ifrån problemen så jag var ändå beredd. Den gamla vanliga ångesten gör sig påmind och jag gillar det inte men jag är fast besluten att genomföra den behandling jag ska få och hoppas kunna skapa 'värdigt liv' så småningom. Jag är hoppfull. Och lite stressad men mest hoppfull.

Förstörelsen i förra lägenheten går på en del men inte lika mycket som jag var rädd för, så vi borde klara att betala det. Bara försäkringskassan beslutar att jag får förlängd ersättning. Annars blir det jobbigt.