coffincutie

Kvar i bubblan. Vet inte hur mycket det gör, om alls. Lite bittert att jag missat våren, att det är alldeles grönt därute nu. Igår pratade vi om lathet vs. oförmåga och ag undrar hur mycket som är min egen bekvämlighet och hur mycket, om något, som är det där andra. Räknas friskheten i självskador så har jag varit frisk länge. Jag vet inte hur jag annars ska räkna det.
Vill inte gå till psyk igen och höra dom säga att det där jag lever inte är något liv. Det är inte upp till andra att bestämma vad som är värdigt och inte.
Det här börjar bli gammalt. Hur många år har jag inte upprepat samma procedur. Och hur många gånger har jag inte sagt att det är nog nu får jag skärpa mig.

Jag fötjänar bättre än det här, det är vad jag måste påminna mig om.

Vet inte riktigt om det märkts men jag har typ tappat taget lite. Vet inte när det hände men det hände iaf.
Rutiner är asviktigt för att det ska fungera och jag har inga rutiner. Så fort jag börjar lägga mig sist är jag screwed, då kan jag inte sova vilket betyder att jag sen inte kan vakna vilket betyder att jag sen inte går ut och det goes on and on.
Att leva lite i en sånhär bubbla är skönt, i bubblan kommer inte ångesten åt. Men ändå, inte nyttigt.

Lennart har varit inlagd ett par nätter, igen, men nu är han hemma! Saknade honom så. Lilla Lennart.
Så det är ju bra.

Två veckor kvar till pengar nu, och allt är slut. Linsgryta för hela slanten, vilket iofs är gott.

Försöker få in en promenadrutin, har ju ett elljusspår precis vid huset. Idag blev det en sväng iaf.





Set ni spöket?

Jahopp, idag dracks det lite. Folköl och bacardi, lyckades inte bli tillräckligt full för att somna men ändå tillräckligt för att längta bort. Få dendär känslan av att 'shit, livet r nu, vad vill jag?'. Jag vill ju ingenting. Bara berusa mig och ha roligt och det är inte ens särskilt mycket som är roligt.

Jag gillar nog inte att ta ansvar. Känner mig som en tant. En liten, tjock, oansvarig tant.

Lennart är inlagd på djursjukhuset och jag är alldeles för orolig för att sova.
Min lilla Lennartplutt. Saknar honom fruktansvärt mycket och är så rädd att han ska vara allvarligt sjuk.

Idag ska jag visst se in flames. Det känns rätt bra. Inte för att jag är sådär jättepeppad på konserten för det var livstider sen jag lyssnade på bandet men det ska bli trevligt att träffa folk. Dricka öl och sådär.
Ska åka vid fyra och känner mi sjäälvklart lite stressad, i vanlig ordning.
Ändå är jag påklädd, har ätit, duschat och målat naglarna. Mintiga naglar.

Konstigt att inleda öldrickandet ensam, det är jag ju inte van vid.

Fick en akut släng av åldersångest. Inte på det sättet att jag ÄR gammal, för 23 är faktiskt ingen ålder, utan jag får känslan av att jag SER så gammal ut. Grå och ihopsjunken liksom. Som en mattant med enorma och långa tantbröst. Jag har faktiskt en klänning som gör att mina bröst ser ut exakt så, som en frodig äldre kvinna med en frodig äldre barm.

Nu ska jag tänka på hur jag fick lov att gråta offentligt för att komma in på en konsert med artonårsgräns för nån månad sen. Ska tänka på '...ja... då litar vi väl på att du är arton. För den här gången'

Och glädjas åt att jag kommer att bli en utmärkt äldre frodig kvinna med en äldre frodig barm. Sen.

När man sitter ensam vaken är det lätt att drömma sig bort. Vilket jag gjort nu.

Vilken seeeeeeeeeg dag, ändå pysslat om lite i bokhyllan, men inte blev det mer plats för det. Varken böcker eller gulliga små grejer kommer få plats ordentligt förrän vi köper minst två nya bokhyllor.
Frågade sambon, lite försynt, om han tyckte att vi har för mycket böcker. Det tyckte han inte, tur nog så stör han sig inte heller på bokhögar som ligger och dräller.

Skulle så gärna vilja ha en särskilt hylla eller annan plats där hela min sälsamling skulle få plats. Tyvärr tror jag inte lägenheten är tillräckligt stor för en sån hylla...




(Små söta saker är ett litet beroende jag har)

Läste nyss klart I en klass för sig, och jävlar vad bra den är! Allt är inte fantastiskt men en viss sorts skildring är så fruktansvärt bra att jag blev tårögd.

Den lämnar efter sig en Längtan.

Lennart har varit och klippt sig, han är så stolt.