En får unna sig en tvååtta såhär på fredagkvällen, hehe.
 
Karln är ute på krogen och jag sitter hemma med ont i halsen. Inte jättekul men imorgon ska jag med ut så det får väl vara okej. Lyssnar på Red right hand och får lite ladyboner över Nick Cave. Sånt måste en också få unna sig sådär på fredagskvällen.
 
Hade ett långt fint telefonsamtal med mamma idag. Saknar henne och resten av familjen. Kanske får ta en tur till Finspånget under hösten, så kan jag peta på Patsy också.

Minns ni den där hjärtklappningen jag skrev om? Den fick i alla fall sällskap av allmän andfåddhet och tryck över bröstet. Sen gick den inte över så igår morse efter boendestödets besök så ringde jag sjukvårdsupplysningen. Tänkte att dom skulle säga 'Ja det kan ju förstås kännas obehagligt men det beror på förkylningen, stanna hemma och vila'. Det sa dom alltså inte, utan rådde mig att gå till vc. Så jag ringde vc och fick en tid nån timme senare, väl där kollades puls, lyssnades på hjärta (slog för fort, hade för snabb puls), kollade blodtryck (bra!) och satte mojäng på fingret som kollade syresättningen i blodet (också bra).
Hela tiden tänkte jag att snart säger hen att jag är förkyld och borde gå hem och vila. Men det hände alltså inte. Istället går hen och rådfrågar en äldre kollega, kommer fram till att hen inte vågar släppa hem mig för att det kan vara propp i lungan och beställer sjuktaxi till akuten. Jag ba '...okeeeej....'.
Så jag och J åker sjuktaxi dit och där blir vi kvar ett bra tag. Dom tar ekg och massa blodprover, sätter en slang i armen på mig och börjar prata om kontrastvätska och röntgen. Återigen känns det lite överdrivet och väl dramatiskt.
 
Efter många långa timmar i ett rum så kommer läkaren och gör en sista koll samt meddelar att proverna var normala. Jag har ingen propp och antagligen berodde allt på förkylningen. Jag ba 'joo....'. Så efter sju timmars sjukvårdande fick vi åka hem. Med buss denna gång.
 
 
Kändes hela tiden sjukt surrealistiskt och jag, den hypokondriskt lagda, var aldrig orolig över att det skulle vara något allvarligt. Även om jag kände mig asfånig så känns det betryggande att saker kollas upp ordentligt. Fick ett helt nytt förtroende för sjukvården.
Idag har förkylningen brutit ut helt och jag får nog sitta inlindad i ett täcke hela dagen. Hoppas det gått över till lördag för då har vi biljetter till Gehennah på nöjesfabriken.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sitter här med en snarkande katt bredvid mig. Förvisso två katter men bara den ena snarkar.
Idag sov jag nästan hela dagen känns det som, i alla fall till eftermiddagen. Resterande tid spenderades framför simpsons med huvudvärk och senare hjärtklappning och illamående (liten gnutta dödsångest också).
Väljer att tro att det berodde på ölen som dracks igår men kan också vara förkylning på väg.
 
Åh herregud vad trött jag blir på mig själv när jag ska uttrycka mig i skrift. Får känslan av att jag skulle kunna få vad som helst att låta tråkigare än trädgårdsfredag.
 
Hur som helst så var jag alltså ute igår och hade förvånansvärt trevligt. Det här med att inte ha några förväntningar alls och samtidigt vara beredd på att känna sig lite utstött gör underverk för social samvaro. Går knappt att bli besviken då, så himla praktiskt.
Fast det var ju trevligt ändå, hade säkert varit även utan att jag tänkt innan att det skulle bli vansinnigt tråkig och tryckt stämning.
Så nu vet ni det. Då återgår jag till att lyssna på Roll on och reda ut håret.