Hur ofantligt många inlägg i den här bloggen börjar med att jag är sömnlös? Pretty många, skulle jag tro.
För sömnlöshet leder till att jag blir lite nostalgisk och skör och börja riva i sånt som varit och vart man hör hemma och sådär. Är väl ingen nyhet att jag känner mig rotlös. Är så jävla mycket som rörs runt när det börjar närma sig jul också. Då när det nästan är lag på att man ska vara med sin familj om man har nån.
 
Kan jag sluuuta vara så gråtmild och jävlig. Lägg dig soph, lägg dig nu!!!
Det är jävligt tungt nu helt enkelt, det är väl bara att acceptera det och försöka att göra det bästa av situationen.
Orkar inte riktigt tänka eller känna så jag försöker flyta med och bara lita på att andra vet vad som är bäst för mig. Idag var jag iaf på apoteket, så jag har ju kommit ut idag. Det är nog en sån grej jag får bli hård med igen, att jag ska utomhus varje dag. Be it rain or snow, ut ska jag.
Däremellan alla möten och nödvändigheter som helt enkelt måste göras så får jag väl ligga i nått slags vegetativt tillstånd om det är allt jag pallar. Det får lov att vara så. Jag tillåter det och tänker inte ha ångest för det.
 
För övrigt har jag hittat feminismen igen, glöden alltså. Känns bra.
Vilken jävla pissdag. Ångest på ångest på ångest och trots det så har jag ju ångestdämpande osv men vadfan gör det för nytta när det kryper på. Vill ha total bedövning, varken mer eller mindre bara lite paus.
Vill sova och önska mig en bättre morgondag men just idag gick inte det. Är så fruktansvärt röksugen också, är så mycket man vill ha som är utom räckhåll. Pissigheten i livet alltså, att det kan vara så förbannat fint ibland och så avgrundsdjupt vidrigt andra gånger. Är fan synd om människorna, vad det nu var för jävla gubbe som sa det.