Kvar i bubblan. Vet inte hur mycket det gör, om alls. Lite bittert att jag missat våren, att det är alldeles grönt därute nu. Igår pratade vi om lathet vs. oförmåga och ag undrar hur mycket som är min egen bekvämlighet och hur mycket, om något, som är det där andra. Räknas friskheten i självskador så har jag varit frisk länge. Jag vet inte hur jag annars ska räkna det.
Vill inte gå till psyk igen och höra dom säga att det där jag lever inte är något liv. Det är inte upp till andra att bestämma vad som är värdigt och inte.
Det här börjar bli gammalt. Hur många år har jag inte upprepat samma procedur. Och hur många gånger har jag inte sagt att det är nog nu får jag skärpa mig.

Jag fötjänar bättre än det här, det är vad jag måste påminna mig om.