coffincutie

Vad tänker folk på hela dagarna egentligen? Vad gör folk hela dagarna egentligen?

Jag bara tänker på allt jag borde göra och gör sånt som får mig att slippa tänka.

 

Tänker sjukt mycket på nakna män också, helt ohälsosamt mycket. Sådär mycket så det borde klassas som nån slags störning. Och så tänker jag på mig själv förstås och lite döden och lite katter och lite gud vad stor världen och universum är och lite kanske skulle man skaffa sig ett barn att ta hand om och älska tills det blir vuxet och kan berätta hur mycket man screwed up. Tänker lite på det här med kärlek sen jag förlorade min. Det var faktiskt min allra första besvarade kärlek och jag förstår inte riktigt hur det nånsin ska kunna vara jag och nån annan. Jag för mig själv går bra men jag tillsammans med någon annan, det går inte, hur skulle det gå. Vi växte kanske ihop för mycket, det var sådär så jag knappt visste vart jag själv började och han slutade. Det var en bra kärlek tills omvärlden kom och gjorde den obra. Jag minns alla gånger det var så självklart att det var vi, en naturlag nästan. Att jag visste att när vi dör så hittar vi varann om det så är i helvetet eller himlen eller som reinkarnerade insekter eller kroppslösa energier som seglar runt ute i rymden, vi skulle hitta varann för våra insidor var för evigt sammanlänkade. Kanske det fortfarande är så att vi hör ihop på alla plan utom det rent vardagliga.

 

Tänker på hur konstigt det är att man kan hitta två själsfränder bara sådär. Att dom känns som systrar nu, som om dom alltid funnits i mitt liv och som om jag alltid har dom med mig.