Sommardeppen kom som ett brev på posten. Just dont know what to do with myself. Om man kunde medicinera bort längtan så skulle jag stå först i kö.
Det är ju inte det att jag inte har saker att göra, får jag väl poängtera, men mår liksom för pissig för att orka vara närvarande. Vill bara slukas upp i nått. Och det är ju inte särskilt sunt det fattar ju jag också men jag har liksom aldrig varit sundheten själv heller.
Blir så fruktansvärt pubertal när jag angstar också, arg och jävlig. Vill börja röka igen och slå sönder grejer och slå nån i ansiktet och så sitter jag ändå där och bölar och lyssnar på hög musik. Drama drama.
Kommentera