Jag är jätteförkyld och halvynklig. Det är slitsamt att sitta hemma, särskilt som jag inte fick vara ifred varken igår eller idag och heller inte imorgon eller på söndag. Längtar ut och bort. Mest bort. Pratar om lösa planer på att bli 'en riktig människa' men det känns som jag ljuger. Har så svårt att se vad av allt det man gör som görs bara för att rusta sig och vad som görs för sin egen skull. Vad är yta vad är kärna, var är kött och vad är plast. Det ständiga. Kommer jag alltid vara en sån som lever för ögonblicken och har svårt att se mening i mellantinget? Det här handlar egentligen om det som allting jag alltid skriver eller säger handlar om. Men mest vill jag nog bara ha lite av livets gött.
 
Ett gäng stilnoct hade suttit fint, både sömn och meningslös mening i ett.

1 kommentarer

Patsy

16 Mar 2013 18:16

Jag älskar dig. Ville ba sägat.

Kommentera

Publiceras ej