Känner mig plötsligt låg, sådär kass som man kan känna sig ibland. Vill vara en naturmänniska och en sån som lagar grytor och är redig och rejäl liksom. Är så jävla rädd för allt jämt. Inte alls redigt och rejält och nu har jag inte sovit heller och det är inte heller redigt. Borde städa och laga mat och plocka pant då känner jag mig alltid redig. Borde trassla ut håret och gå en lång promenad. Skaffa rutig skjorta och laga mina jeans. Ska nog fan skaffa mig en skjorta, så jävla redig ska jag bli.

Har inte ens betalat mina räkningar än, får ångest bara av att tänka på det men räkningar är en sån grej man liksom inte skjuter upp. En gång blev jag såg arg när hyran kom att jag slängde den. Sen kom det förstås påminnelser och jag fick känna mig dum. Till min fördel kan jag ju berätta att jag (lite för sent) talade in ett förvirrat meddelande på en telefonsvarare idag och det kanske leder till något gott i alla fall. Kanske i det långa loppet. Vad nu det där priset i slutet av tunneln är, det där man fortsätter att bete sig mänskligt för att få.
Funderar lite på att kanske bli religiös på nått sätt, kanske kunde reda ut det här med det ändlösa dödenlivetallt som jag hela tiden sitter och tänker på. Om jag försöker riktigtriktigt hårt kanske det går att bli typ kristen eller new age eller nått i alla fall. Kanske kan börja tro på spöken! Finns det spöken så lär det ju finnas nått slags afterlife också. Undra om man kan gå till kyrkan och be dom övertyga en, jesus gillar jag ju liksom redan (hehe).
 
Saknar nästan mitt förhållande ibland. Kan i alla fall sakna den där känslan av att sitta i soffan och prata musik och dricka öl i flera timmar. Kan sakna den där känslan av att nån fattar nästan vad man menar. Tänker på dom där dagarna i en västsvensk småstad när jag fortfarande var så väldigt ung och inte visste nånting om nånting fast jag trodde att jag sett allt. Jag minns fortfarande lukten av den där lägenheten. När allt annat försvunnit så finns den fortfarande kvar och jag minns att jag nästan svimmade en dag helt plötsligt och jag minns att det nästan alltid vad mörkt därinne. Kommer ihåg när det var mörkt och kallt ute och jag stod invirad i ett täcke med balkongdörren på glänt och rökte. Och jag minns Tuesdays gone.
 
 

Kommentera

Publiceras ej