Jag kom inte ut nånting idag, fast jag borde gått till affären och hämtat kattmat. Jag vet att jag mår sämre av att bara sitta inne men samtidigt är det så svårt att göra det där som nästan alla andra kan. Klä på sig, borsta tänderna och så ut genom dörren.
Konstigt (eller helt normalt) så skäms jag lite över hur pass handikappande min (eventuellt kvarvarande) psykiska sjukdom är. Jag låtsas ibland att jag är såhär för att jag är lat, men det är ju inte riktigt sanningen. Egentligen så vill jag ju delta. Precis som jag egentligen inte ogillar dom flesta människor, jag är bara jävligt blyg (eller nått i den stilen). Lite svårt att knyta an och jobba på det där med att skapa sunda relationer, fast jag så förtvivlat gärna vill.

Jag är väldigt väldigt bra på att undvika sånt som känns jobbigt och det gör vardagen väldigt jobbig. Kontraproduktivt, i know.

Kommentera

Publiceras ej