coffincutie

slapp varm dag. ensam en timme til och blev lite nere, av den gamla vanliga gnälliga orsaken. gnällgnällgnäll.
det är så lätt att hamna i något slags mellanting. mellanlivet. det beiga.
rädslan står runt hörnet hela tiden, hela tiden känslan av lånad tid. jag kommer fortfarande inte överens med livet.
jag förstår inte hur folk gör, hur kan man inte gräva ner sig, hur stannar man i nuet, hur låter man inte evigheten krypa inpå.

jag önskar mig ut i naturen, jag önskar klippa dom band jag har, jag önskar 'frihet' men jag vet inte hur den ser ut.