jag har precis läst ut den sjätte delen, för andra eller tredje gången, och trots att jag visste precis hur det skulle gå så satt jag här i soffan och grät så snörvlande att min sambo uppmärksammade det.
'men det är ju så sorgligt!' sa jag och grät en bra sund till för att sedan lugna mig några sidor och sen gråta igen.

det är skönt att vara den sortens person som kan besöka många världar utan att åka nånstans.

Kommentera

Publiceras ej