Har inte så mycket att säga. Ångesten har gjort sig påmind i veckan, depressionen och rotlösheten. Jag hör inte hemma någonstans. Vilket väl är starkt förknippat med åldern jag befinner mig i. Och oviljan att berätta vad jag behöver och vill ha. Måste sluta se mig själv som så unik, men å andra sidan känner jag ingen med samma eller liknande erfarenheter som jag ganska nyligen upptäckte haft större inverkan än jag tidigare trott.
Oh well. Nyår känns okej. Får bli okej. Hatar att bli påmind om tiden som går. Kan aldrig se nya möjligheter bara gamla misslyckanden och allt det som blev för sent. Livsavgörande saker kommer hända under året, om inte jorden går under.
Jag behöver inte fler personer i mitt liv, jag behöver att dom som redan finns där är lite mer närvarande.
Och nej, ingen som läser den här bloggen är på något sett berörd av det jag skrivit. Jag vill inte ha något 'jag finns här' för det är inte dig jag behöver.
Oh well. Nyår känns okej. Får bli okej. Hatar att bli påmind om tiden som går. Kan aldrig se nya möjligheter bara gamla misslyckanden och allt det som blev för sent. Livsavgörande saker kommer hända under året, om inte jorden går under.
Jag behöver inte fler personer i mitt liv, jag behöver att dom som redan finns där är lite mer närvarande.
Och nej, ingen som läser den här bloggen är på något sett berörd av det jag skrivit. Jag vill inte ha något 'jag finns här' för det är inte dig jag behöver.
Kommentera