coffincutie

johan är på träning och jag kan som vanligt inte hitta på något vettigt att göra. det känns lite som om jag fortfarande är bakis, har ingen lust och ingen ork. dessutom luktar mina händer mycket mystiskt nog kräfta, vad är upp med det liksom?
nu idag när mycket känns rätt bajs så blir jag väldigt uppmärksam på hur mycket bättre jag mått sen vi flyttade hit till karlstad. det är en sån enorm förändring till det bättre! bara en sån sak som att jag kan gå utanför lägenheten utan att behöva ägna flera timmar innan åt att sminka/tvätta/klä på, stressröka och dricka vatten, noja och gå igenom allt i minsta detalj. ibland har det till och med hänt att jag spontan-följtmed till affären, bara sådär! hade varit helt otänkbart för ett par månader sen. antalet sammanbrott kan räknas kanske inte på ena handens fingrar men det är så få gånger det hänt och det gör mig så lättad. jag sover till och med bra! ångesten kommer och går förstås men depressionen, den där förlamande svarta blöta filten som legat över mig har lättat. det är så underbart så underbart. världen har färg igen och jag finns i den och jag andas lättlättlätt.

tänk om det fick fortsätta vara såhär. det gör inte ens något om det inte fortsätter, jag är tacksam för den tid jag får. lyckan är en fjäril.